Enligt de flesta svenskar är yttrandefrihet en av våra mest grundläggande rättigheter. Möjligheten att uttrycka sig och förmedla sina tankar är av oerhörd vikt för i princip alla. Många av oss är därför väldigt stolta över yttrandefriheten vi har i Sverige och upplever att andra länder har långt att gå innan de når samma nivå som vi har. Men stämmer det verkligen?
Hur ser utländska medborgare på Sverige?
I Sverige ser vi det som en självklarhet att andra vet vilken stor yttrandefrihet vi har i vårt land. Tyvärr är det här antagandet ibland helt fel. Om man talar med människor i andra länder kan det rentav hända att de frågar om vi överhuvudtaget har yttrandefrihet! Visst låter det som en chockande och helt oförklarlig fråga? Sverige som är så tolerant, liberalt och humanitärt – hur kan man ens undra över en sådan sak?
Klädsel
Vad många upplever är att Sverige tycks vara så politiskt korrekt att individen inte vågar säga emot majoriteten. Titta bara på hur vi klär oss. Är det inte så att de flesta bär mörka jeans, svart och grått? Vad skulle hända om man tog på sig ett par rosa byxor? Hur skulle klasskompisarna eller kollegorna reagera? Vi påstår att vi är toleranta, men går vi emot vissa normer kan vi genast känna att vi inte är lika accepterade längre. Om man t.ex. får en hudirritation kan den enkelt behandlas med krämer från CCS, men hur behandlar man nedstämdheten man upplever när man inte är fri att klä sig som man vill?
Migration
Ja, jag vågar faktiskt ta upp det här ämnet. Migration tycks vara Sveriges känsligaste fråga idag. Vad händer om man säger något som går emot dagens migrationspolitik? Det verkar som att man automatiskt är rasist då. Måste man tycka som majoriteten för att inte få den stämpeln? Handlar inte yttrandefrihet just om att få våga säga vad man tycker utan att få stenar kastade på sig?
Visst bör man uttrycka sina åsikter på ett diplomatiskt sätt, utan att såra andra människor. Men för att påstå att ett land har yttrandefrihet måste man väl ändå kunna få säga vad man faktiskt tycker? Självklart finns det människor som tycker illa om andra p.g.a. deras hudfärg, religion, etnicitet, etc. och då kan det vara befogat att bli kallad rasist. Men det finns också människor som själva har utländska rötter, arbetar med bistånd i Afrika och har vänner från alla möjliga länder – det enda “problemet” är att man inte håller med regeringens sätt att hantera migrationsfrågan. Är man då rasist för det?
Landet lagom
Vi som har rest en del och har vänner från olika kulturer vet att de flesta har en väldigt bra bild av Sverige. Däremot upplever många att man i Sverige måste vara lagom, på alla sätt och vis. Man ska t.ex. inte tycka för bra om sig själv eller gå emot strömmen för mycket – för då kan man bli lite utfryst. Har vi då genuin yttrandefrihet eller inte? Det är upp till var och en att avgöra.