Tryckfrihet syftar på rätten att trycka och sprida information och uppfattningar i olika texter, som exempelvis via böcker, internet, tidningar, radio eller flygblad. Det betyder att alla individer ska kunna få publicera alster i landet utan att någon typ av förhandsgranskning eller övervakning sker. Tryckfriheten är stadgad i tryckfrihetsförordningen, liknande yttrandefrihetsgrundlagen som är en av Sveriges grundlagar.
I ett fungerande demokratiskt samhälle anser man att tryckfrihet är en grundläggande lag för landet, då varje enskild medborgare i staten har rätt trycka samt sprida sina egna åsikter och uppfattningar, så länge de inte bryter någon annan regel, som till exempel diskrimineringar och hot. Den som gett ut eller skrivit en skrift ska bara ställas till ansvar för innehållet i den inför domstol. Man har rätt till att gå emot ett parti och tala om deras svagpunkter utan att ställas till ansvar för det. Sedan kan man även kritisera andras arbete och föreslå förbättringar.
Tryckfriheten lägger även ett stort ansvar på alla tidningar, lokala, regionala och centrala. Sedan är även de ansvariga utgivarna och redaktionerna väldigt självständiga och viktiga för landet. Därför har de också tagit fram sina egna etiska regler. Nyheter ska till exempel vara generösa med bemötanden, respekt för personliga integriteten och väldigt försiktiga med bilder. Man ser därmed inga tydliga namn och bilder om en brottsling om det inte är en allvarlig nyhet. Offentliga personer får dock tåla mer kritisk granskning än allmänheten behöver göra, av anledningen att politiker har exempelvis stor påverkan på folket i samhället och då är deras jobb mycket mer känsliga. Om en högt uppsatt politiker begår ett brott, får medborgarna i landet mindre förtroende för politiker, som ska representera folket i landet. Detta leder till mycket värre konsekvenser än om vanliga människor skulle begå ett brott. Därmed innebär det att politiker blir mycket mer granskade för deras handlingar för att folket ska ha förtroende för regeringen.