Den svenska skolan har sedan många år tillbaka tryckt på vikten vid att låta elever tänka fritt. I klassrummen ska diskussionerna vara öppna, fria och kreativa. Det finns en fastslagen läroplan redan i svenskaundervisningen på grundskolan som påtalar sambandet mellan yttrandefrihet och att få tänka fritt. Svenska barn och ungdomar får därför redan i tidig ålder med sig självförtroendet och kunskaperna kring vad yttrandefrihet innebär, om det finns gränser, och hur dessa gränser hanteras.
Olika metoder att kommunicera yttrandefriheten
I läroplanen för svenska framgår det att eleverna ska utöver att lära sig läsa och skriva även ska lära sig att kommunicera. Att kommunicera innebär ju mer än hälsningsfraser eller att hålla konversationer på grundläggande svenska. Kommunikation är även ett redskap i vilken du uttrycker dina åsikter, såväl sådana som uppfattas som normala som dumma. Genom yttrandefrihet tillåts vi att diskutera ämnen som generellt anses vara svåra att bemöta, men det är först när yttrandefriheten går från det fria tänkandet till den fria kommunikationen vi tillåts lära. Kommunikation kan ske via t.ex. sociala medier, att diskutera i verkliga livet, att uttrycka en åsikt på en tröja, eller kanske rentav med några fräcka namnlappar att fästa på kläderna.
Att tycka en sak som en annan person inte tycker är att inte hålla med varandra. Inom ramarna för yttrandefrihet är det helt okej att inte ha samma åsikter som en annan, men genom kommunikation och öppenhet kan vi tillåtas diskutera även sådant som för många kan anses vara starka åsikter. Det är alltså viktigt att man i skolan även lär sig respektera yttrandefriheten och att folk har olika åsikter.
Rättspatos och självförtroende är en förutsättning för att stå upp för yttrandefriheten
För att värna om yttrandefriheten är det viktigt att ha ett s.k. rättspatos. Det innebär att individen har en stark känsla för vad som är rätt och fel, och därigenom vågar säga ifrån när folk utsätts för kränkningar, särbehandling eller andra nedlåtande kommentarer. En individ måste alltså redan från skolåldern beredas möjlighet att utveckla ett rättspatos och – inte minst – ett starkt självförtroende för att säga ifrån när en person utsätts för en behandling som individen själv inte håller med om.
Det är inte alla som håller med om att yttrandefrihet måste uttryckas verbalt via tal. Det finns ju också de som uttrycker rättspatos via andra metoder. Många musiker är t.ex. mycket framstående i att ta ställning i viktiga samhällsfrågor i sina låtar. En mycket intressant uppsats inom ämnet kan vara den från Lunds universitet om vad det är som gör en låt bra och om budskapet i musiken spelar någon roll. Självklart går det alldeles utmärkt att även jobba med kommunikation via annat än musik. All form av skapelse i form av motiv, ritande eller att fästa etiketter och märken på kläder är underfyndiga sätt att göra sin åsikt hörd utan att tala.