År 2015 beräknas mer än 30% av människor på jorden att bo i ett land utan tryckfrihet, dvs. rätten till att publicera ocensurerade texter. Framför allt gäller det länder som tidigare var en del Sovjetunionen (nuvarande Ryssland), afrikanska nationer söder om Saharaöknen samt arabländer i Mellanöstern. Den arabiska våren 2011 innebar att tryckfrihet infördes i de nordafrikanska länderna Tunisien, Libyen och Egypten, men samtidigt ökade förtrycket i flera andra arabstater.
Den amerikanska organisationen och välkända företaget Freedom House offentliggör årligen ett reportage, Freedom in the World, där de mest repressiva staterna rankas. År 2015 betecknades 51 länder som ofria. Av dem fick tolv lägsta möjliga rankningar: Tibet, Västsahara, Centralafrikanska republiken, Eritrea, Ekvatorialguinea, Nordkorea, Saudiarabien, Somalia, Sudan, Syrien, Turkmenistan och Uzbekistan.
Kina
Kina är ett exempel på en av världens sämsta platser för journalister, bloggare och andra aktiverade personer som försöker sprida information. Många journalister är starkt utsatta och blir dömda till orättvisa fängelsestraff för att ha kämpat för ett rättvist samhälle genom att störta diktatorn eller avslöja andra statshemligheter. Många civila arresteras med anledning av att lokala myndigheter har rädsla över att rapporter i media som avslöjar korruption och nepotism i landet. Internationella och lokala radiostationer som regelbundet sänder live på kinesiska eller minoritetsspråken tibetanska och Uyghur får sina mänskliga rättigheter förtryckta på grund av att deras sändningar blir störda genom hundratals radiomaster över hela landet. Även internet blir mycket utsatt och många webbsidor som Facebook är till och med blockerade i Kina. Samtidigt blir en stor del av de officiella kinesiska medier stödda ekonomiskt av staten för att uttrycka sig positivt om de statsvänliga nyheterna, framför allt nyhetsagenturen Xinhua och Tv-bolaget CCTV. För att skydda mänskliga rättigheter i Kina anser västvärlden att Utrikeskorrespondenter ska ha tillstånd att röra sig fritt i landet och kritisera öppet och utsätta den kinesiska regeringen för kritik. Men i själva verket förhindras många journalister och reporter som försöker skriva om känsliga ämnen såsom ockupationen av Tibet. Många civila som har fängslats i Kina har fängslats bara för att de har uttalat sig om detta i media.